kgard

Detta år har gått väldigt upp och ner för min del. I början av året hoppade jag en ponny som heter giggan som jag utvecklades väldigt mycket med i min ridning. Det gick bara uppför för våran del och hon tog bort min hopprädsla helt och hållet, och jag vågade hoppa högre och högre. Allt flöt på bra, tills min tränare tyckte jag skulle börja hoppa storhäst för jag rider det på dem vanligaste lektionerna.

I början fick jag bara hoppa en lat ponny dom heter ralli och en storhäst som heter Landell en riktig läromästare och det gick bra men man blev lätt uttråkad.

Sen senare detta år fick jag prova massa olika hästar att hoppa men jag och min tränare tyckte inte jag passade med någon av dem, och det fick mig att bara längta mer och mer efter min lilla giggan. Allt gick bara neråt och sämre och sämre och just nu står jag på ruta noll igen. Ingen att rida, ingen att hoppa, men hopprädslan är helt borta men att inte ha någon att utvecklas med är inte kul, ingen man tycker är kul eller något rolig att rida. Saknar bara giggan mer och mer men just nu är det som det är och det går inte att göra något åt det. Och nu står jag så här med min ridning och det är inget jag kan göra åt det.